Stationsstaden – från slakteri till inspirerande stadsdel

Magnus Skiöld, styrelseordförande och tidigare vd för Granitor Properties, berättar om ett omfattande och mycket ovanligt stadsutvecklingsprojekt: Stationsstaden i Kävlinge.

– Det började redan 2006, när hela området var ett slakteri. Det ansågs inte vara speciellt attraktivt och det låg nära järnvägen, som en barriär mellan öst och väst. Det fanns bara ett fåtal ställen att korsa spåret på så det var enklare för folk att ta sig till andra sidan järnvägsspåret med bil. Men vi såg ändå potentialen och kände att det var fullt av möjligheter. Därför kontaktade jag ägarna av slakteriet och erbjöd ett avtal, säger Magnus Skiöld.

Och vad var det ni såg framför er?

– Vi ville skapa en inspirerande och hållbar stadsdel där människor skulle trivas. Vi ville ha en täthet, attraktiva stråk, och vi ville se hela Kävlinge blomstra. Dessutom ville vi få med alla: staden, kommunen, regionen. Vi utgick från Gehl Architects spännande principer där några av inslagen är att arkitekturen ska kännas vänlig och öppen, ta hänsyn till möten, prioritera det som finns i ögonhöjd, utnyttja solen och ha suddiga gränser mellan ute och inne.

Det låter inte som något man bara bockar av.

– Verkligen inte! Men vi hade jobbat ihop med David Sim på Gehl i samband med utformningen av European Village på BO01 i Malmö, och det blev en succé. Därför kändes det helt rätt att samarbeta med Gehl även här, säger Magnus. Med David är arkitektsamarbete en annorlunda process, en mjukare process. Den processen tog vi med oss i utvecklingen av Kävlinge Stationsstad, säger Magnus.

Och hur såg den här mjukare processen ut?

– Det var ett samarbete utöver det vanliga. Vänster och höger samarbetade – både när det gällde hjärnhalvorna och politiskt. Privat och kommunalt likaså. Flera arkitektbyråer samarbetade också vilket var unikt på den tiden. Gehl Architects utgjorde projektledare medan vi anlitade de tre arkitektbyråerna White Architects, Fojab arkitekter och FFNS/Sweco Architects. Vi åkte på studieresor där vi undervisade deltagarna och vi började förstå varandras språk på ett bättre sätt. Vi gjorde en pedagogisk tävling där David undervisade i en grundskoleklass och hade en halvdags intensivkurs i stadsbyggnad. Lärarna fick i uppgift att utveckla ett skolverktyg kring hållbar stadsbyggnad med en resa till Venedig i prispotten, och barnen tävlade om datorer – det var ju inte så vanligt 2008. När vi skulle presentera projektet hade vi också prisutdelning för barnen. I och med att barnen pratade om hållbarhet, park och cykling lyckades vi också få med oss Kävlingeborna på ett bra sätt.

Det var ett gediget förarbete.

– Det kan man absolut säga. Det tog ungefär två år innan vi var färdiga. Men processen och det nära samarbetet ledde till många idéer som arkitekterna kunde integrera. Vi såg över styrkor och svagheter, hot och möjligheter tillsammans med politiker och medborgare, tjänstemän, Länsstyrelsen och Trafikverket. Kävlinge hade inte fysiska resurser att utveckla en hel stadsdel, så vi tog större del i det ansvaret – men tillsammans med dem. Tillsammans kunde vi anta ett holistiskt hållbarhetsperspektiv och bestämma vad vi ville förnya och vad vi ville bevara, säger Magnus.

Och sedan var det bara att börja bygga?

– Nja. Först under 2019 tog den stora utbyggnadsprocessen fart på allvar. Det känns nästan lite overkligt idag för när vi höll på med våra planeringar var det många som var tveksamma: "Vad sjutton gör ni i Kävlinge?" och "Vad går det att göra där?" Så vi stod där med byggrättsmöjligheter för 1 300 bostäder i ett område som många var skeptiska till. Vi blev ofta ifrågasatta av andra men vi själva kände oss övertygade. Och hittills har vi sålt varenda bostad innan vi har byggt färdigt projekten. Det har blivit en slags "revival" för mindre städer som nu känns fantastisk. Stationsstaden kommer att bli något som Kävlingeborna kommer att älska.

Hur mycket hjälpte det denna revival att ni samarbetade med Gehl arkitekter?

– Många arkitekter vill producera ritningar av byggnader direkt. Sedan kommer liv och rum i andra hand. Med David Sim börjar vi i andra änden, i rätt ände om du frågar mig. David tar hänsyn både till visionen om en mjuk stad och till faktiska förhållanden – han utgår från verkligheten.

Kan man få något exempel på verkligheten?

– Ta Spanien: som svensk i Spanien är du soltörstande. Du undrar varför de har lagt sina altaner och uteplatser i skuggan, varför kaféerna är fulla inomhus medan uteserveringarna har stängt under siestan – just när du vill dricka öl och sola. Men för spanjorerna är det förstås skuggan som är det efterlängtade. I Sverige borde vi tänka mer likadant, fast i vårt fall tvärtom, ha en större mått av flexibilitet i stället för att allt ska se likadant ut. I Sverige vill vi gå på the Sunny side of the street, vi vill ju strosa i solen när den väl tittar fram. Det är vår verklighet, säger Magnus Skiöld.

Hur hänger det ihop med Granitors stadsutveckling av Stationsstaden?

– Här har vi jobbat just så. Vi har planerat så att trottoaren är bredare på solsidan och vi låter folk parkera sina bilar i skuggan. Husen är varierande i höjd så att solen når längre, säger Magnus. Det får heller inte vara för höga hus om du ska kunna lära känna dina grannar på ett bra sätt. Husen bör inte vara högre än att du skall kunna gå ut på balkongen och ropa in dina barn. På Granitor säger vi att vi vill ha en hög kollisions-koefficient, alltså stor chans att träffa och lära känna varandra.

Hur ser du nu på det ni åstadkommit i Kävlinge?

– Tillsammans har vi skapat en hållbar stadsdel med torg och gränder, gröna stråk som växer upp och med mötesplatser och variation. Och idag är järnvägen en av ortens stora fördelar med miljövänlig pendling inom räckhåll för alla. Det finns en rad kommersiella inslag i området så som djuraffär, padelhall och en superfin Coop i centrum. Vi har byggt ut polishuset och förskolan, och planerar ännu en skola. Dessutom har kommunen projekterat ett badhus inom området – och satsar både på bibliotek och stadspark. Det är svårt att föreställa att det skulle ha kunnat bli bättre. Och det är mycket tack vare en mjuk process och riktigt bra samarbeten, säger Magnus Skiöld.